Påverka med konst
Wilhelms Tells gåta - Salvador Dalí
På Moderna Museets i Stockholm finns det många dyrgripar och en heter Wilhelms Tells gåta. Salvador Dalí är konstnären, han målade den år 1933 och museet köpte den 1967. Det är en stor oljemålning på duk, cirka två meter på höjden och tre och en halv på bredden. Den är också huvudnumret i utställningen "Dalí Dalí featuring Francesco Vezzoli".
Namnet på tavlan kommer från myten om den schweiziske hjälten Wilhelm Tell från den tid då landet lydde under Österrike. Det berättas att den onde Gessler, i tjänst hos habsburgarna, hade satt upp sin hatt på torget och krävde att var och en som passerade skulle hälsa på hatten som på Gessler själv. När Tell, som var en skicklig bågskytt, kom förbi med sin lille son, hälsade han inte. Han blev fängslad och som lösen skulle han skjuta ett äpple från sin sons huvud. Tell lyckades träffa äpplet utan att skada pojken men höll en extra pil i beredskap. Gessler frågade vad han skulle med den. Svaret blev, att han skulle ha skjutit Gessler med den om han missat äpplet.
Men var det egentligen rätt gjort av Tell att våga riskera sonens liv? Visserligen visste Tell att han var skicklig men en häftig vindpust eller liknande kunde ha orsakat sonens död. Dalí har valt att tolka myten så att faderns vilja att visa sin skicklighet var större än omsorgen om sonen. Här har ett vasst vapen genomborrat mannens överkropp. Tavlan är ett porträtt av hans egen far.
Den knäböjande Tell liknar en skulptur och trappstegen/boken vid hans vänstra fot är också skulptural. Trots sin tyngd svävar båda föremålen i luften därför att stöttorna som håller dem uppe svävar även de - som under den enormt förlängda högra skinkan och den på andra sidan under Tells överdrivet långa mösskärm. Med en enkel spark skulle man utan tvekan kunna störta mannen med den muskulösa underkroppen. Mannens högra fot är klädd i en svart strumpa som hålls uppe med ett strumpband.
I mannens vänstra knä kan man urskilja konturerna av ett foster och ett ännu mindre syns i lilltån på den vänstra, sandalklädda foten. Av den foten har man även gjort en gipsavgjutning och när Maria Taube, som är intendent på Moderna Museet, sitter framför Dalís tavla tillsammans med synskadade besökare, kan de känna konturerna av fostret på tån medan hon berättar om tavlan.
Mina uppfattningar kring målningen av Dalí, är att han vill ta upp frågor så som: fadersideal, politiskt förtryck och ofrihet, arbetarklass mot medelklass.
Men målningen innehåller samtidigt en längtan efter ett bättre liv och något hopp om en annorlunda framtid för konstnärens egen del och för mänskligheten.
På Moderna Museets i Stockholm finns det många dyrgripar och en heter Wilhelms Tells gåta. Salvador Dalí är konstnären, han målade den år 1933 och museet köpte den 1967. Det är en stor oljemålning på duk, cirka två meter på höjden och tre och en halv på bredden. Den är också huvudnumret i utställningen "Dalí Dalí featuring Francesco Vezzoli".
Namnet på tavlan kommer från myten om den schweiziske hjälten Wilhelm Tell från den tid då landet lydde under Österrike. Det berättas att den onde Gessler, i tjänst hos habsburgarna, hade satt upp sin hatt på torget och krävde att var och en som passerade skulle hälsa på hatten som på Gessler själv. När Tell, som var en skicklig bågskytt, kom förbi med sin lille son, hälsade han inte. Han blev fängslad och som lösen skulle han skjuta ett äpple från sin sons huvud. Tell lyckades träffa äpplet utan att skada pojken men höll en extra pil i beredskap. Gessler frågade vad han skulle med den. Svaret blev, att han skulle ha skjutit Gessler med den om han missat äpplet.
Men var det egentligen rätt gjort av Tell att våga riskera sonens liv? Visserligen visste Tell att han var skicklig men en häftig vindpust eller liknande kunde ha orsakat sonens död. Dalí har valt att tolka myten så att faderns vilja att visa sin skicklighet var större än omsorgen om sonen. Här har ett vasst vapen genomborrat mannens överkropp. Tavlan är ett porträtt av hans egen far.
Den knäböjande Tell liknar en skulptur och trappstegen/boken vid hans vänstra fot är också skulptural. Trots sin tyngd svävar båda föremålen i luften därför att stöttorna som håller dem uppe svävar även de - som under den enormt förlängda högra skinkan och den på andra sidan under Tells överdrivet långa mösskärm. Med en enkel spark skulle man utan tvekan kunna störta mannen med den muskulösa underkroppen. Mannens högra fot är klädd i en svart strumpa som hålls uppe med ett strumpband.
I mannens vänstra knä kan man urskilja konturerna av ett foster och ett ännu mindre syns i lilltån på den vänstra, sandalklädda foten. Av den foten har man även gjort en gipsavgjutning och när Maria Taube, som är intendent på Moderna Museet, sitter framför Dalís tavla tillsammans med synskadade besökare, kan de känna konturerna av fostret på tån medan hon berättar om tavlan.
Mina uppfattningar kring målningen av Dalí, är att han vill ta upp frågor så som: fadersideal, politiskt förtryck och ofrihet, arbetarklass mot medelklass.
Men målningen innehåller samtidigt en längtan efter ett bättre liv och något hopp om en annorlunda framtid för konstnärens egen del och för mänskligheten.
Kommentarer
Trackback
